Hjälp!!!

Varför ska allt vara så komplicerat??
Hur svårt kan d vara att ta tag i saker som gör att man mår dåligt.
Vet inte vad jag vill och vad jag ska göra just nu.
Vill vara med någon annan en min pojkvän men varför ska d vara så svårt att säga d.
Hur svårt kan d vara att bara säga sanningen, men nånstans innerst inne tycker jag ju om honom för när han börjar gråta så börjar jag oxå gråta och då blir d svårare att säga d jag vill säga!!!
HJÄLP HJÄLP!!!!

Undrar vad jag håller på med

Vad är det jag pysslar med?? Den som d visste!! Jag tror inte jag vet d själv om jag ska vara ärlig!!
D kanske är vårkänslorna som spökar!!! Kan ju alltid hoppas att d bara är våren som spelar mig ett spratt. Annars kan d bli farligt!! Farligt, farligt men härligt, härligt!! ;-)
HMMMMMM

Killkompisar eller pojkvän???

Det känns som jag måste välja mellan mina killkompisar eller min pojkvän.
Får man som tjej inte ha killkompisar om man har pojkvän eller vad är detta??
Jag känner mig kluven!!!
Vet inte vad jag ska välja för jag vill ju ha båda. Älskar min pojkvän men ska han hålla på att misstänka mig om olika saker bara för att jag har killkompisar så vet jag inte om jag har nån lust att ha kvar honom, då väljer jag nog att bara ha mina killkompisar.
Tack alla mina vänner som orkar höra mitt gnäll!!! Ni är bäst!!!

Är det mig du gråter för? Av: Brolle

Nu står jag här vid ett vägskäl
En del av mig vill bort
En del av mig vill vara kvar
Ett tvivel i mig ett tivel inom mig
Ingen är stark nog att lyfta det jag bär
Här står jag förlorad vid 27
Alla broar jag bränt och allt som jag känt
Jag ångrar inget det vet jag

Jag älskar när jag försvinner
Jag älskar när jag vinner
Älskar när hjärtat brinner
Och all ångest blir till sand
Jag älskar att stå ensam
Jag klarar mig på egen hand
Du är det enda som stör
Du som bara illa gör
Är det mig du gråter för?

Ibland river du muren
Som jag byggt upp
Av rädsla, svek och minnerna från en tid
Här står jag nu förlorad vid 27
Alla broar jag bränt och allt som jag känt
Jag ångrar inget det vet jag

Jag orkar snart inte mer!!

Så fort jag öppnar munnen så skäller du eller så blir du sur, eller så är det den där tystnaden som säger allt.

Du säger jag kan inget , men om jag ber någon annan så säger du "Men varför frågade du inte mig jag hade kunnat svara på det" Det gör mig så jävla arg och irreterad.

Jag orkar snart inte mer!!!

Vet inte hur jag ska lösa situationen för du lyssnar inte på mig och du säger att jag inte lyssnar på dig. Varför kan vi inte prata med varandra eller lyssna på varandra, vad är det som är fel?? Har vi tröttnat på varandra eller vad är det som händer???

Allt jag gör eller säger Är mitt fel enligt dig ,men varför kan du inte tala om vad jag gör för fel då eller det kanske är dig det är fel på, men eftersom vi inte kan prata med varandra verkar de som vi inte kan reda ut något. Det är nog det som är felet!!!!!

Löser sig inte detta så vet jag inte om jag orkar med mer men jag kommer alltid att älska min lilla prinsessa. Hon är mitt allt!!!

Har laddat batterierna i helgen

Har varit på orust i helgen , eller jag är fortfarande kvar men ska åka till Göteborg sen. Det har varit skönt att byta miljö och få ladda upp med nya krafter.
Blev ju klar med en kurs i skolan i fredags och börjar sista kursen på måndag sen är jag färdig med skolan.
Ska bli riktigt kul med en ny kurs och sen ska det bli skönt att få börja jobba.

Bara resten ordnar sig också.
Men det gör det säkert.

Svartsjuka

Måste allt vara så jobbigt och krångligt. Varför finns det svartjsuka? Och varför råkar jag alltid utför sånna killar??
Detta är inte första gången.
Får man inte ha killkompisar om man är tjej eller vad??
Jag hatar det!!!

Varför ska allt jävlas?

Varför måste allt jävlas?
Varför drabbas just jag av allt jävligt här i livet?
Så jävla typiskt
Ja men det ordnar sig säkert, men det är så typiskt att allt händer mig. Men det är väl smällar man får ta i livet. Livet är ju inte alltid så lätt.